Dålig uppdatering! :(

Ja, extremt dålig sådan. Nästan pinsamt dåligt.
Men nu har det hänt mycket. Har inte så mycket tid på mig för ska iväg på en besiktning, men kan försöka sammanfatta det lite snabbt ;)

Nu är jag i v 31+3. Bara 60 dagar kvar tills bebisen anländer och gissa om jag längtar? :)
Har tyvärr ingen nytagen bild så för er som är nyfikna på hur stor magen blivit, ni får vänta lite.

En av anledningarna till att jag varit dålig på uppdatering är för att jag varit hemma sjuk. Brukar typ vara förkyld ständigt, men den här gången bröt det verkligen ut och jag hade både feber och ordentlig snuva. Det satte sig dessutom i bihålorna så det sög riktigt hårt. Och eftersom jag är gravid finns det egentligen ingenting jag kan knapra för att bli friskare förutom att vänta ut förkylningen. Men nu är det bättre. Bara lite snuva kvar, och den lär jag väl få leva med resten av året med min tur ;)

Och angående vinnaren av melodifestivalen! .. Loreen är helt klart den mest värdiga vinnaren. Och det jag tycker är nästan mest klockrent är att om man tittar på alla brudar som deltar i den där tävlingen så kommer don med extremt urringningar och kort-korta klänningar, super sminkade och gör allt för att se sexiga ut. Men 'tyvärr' faller dom platt. Så kommer Loreen, klädd i någon nunna-liknande utstyrsel och världens trollfrilla, ingen speciell super uppvisning på scen, men så fort den kvinnan öppnar munnen och börjar sjunga så reser sig håren på armarna av välbehag. Så jävla grym. Så kom igen nu. Nu vinner vi de här. Det här är nog första året på jag vet inte hur länge som jag tänker följa det hela och se hur det går för sverige.

En annan riktigt riktigt bra sak som hänt nu.. Jag & Rickard har köpt radhus! I västerhaninge åbylund. En 4a på 94 kvm, så nu kommer vår Lilla kunna få ett eget rum när det behovet väl kommer :) Det kom lite som en chock, för både oss och våra nära. Vi hade egentligen bara tänkt titta lite och se vad det är vi är ute efter. Dvs flukta runt. Men direkt efter att vi var där och tittade så kändes det bara så himla rätt. *Här vill jag att mina barn ska växa upp* var min första tanke. Visst, det är mycket att göra med radhuset och det lär ta tid att få det att bli så fint som man föreställer sig att det kan bli, men det är helt klart värt väntan. Och det går ju att bo där så som det är nu också :) Så idag, alldeles strax ska jag sätta mig på bussen och åka dit ut och besiktiga radhuset. En liten extra försiktighetsåtgärd. Man vet aldrig. Inflyttningen blir inte förrän senast 1 Juni. Förhoppningsvis tidigare, men det beror helt och hållet på hur det går med försäljningen av vår nuvarande lägenhet.

Känns lite som att vi inte hann mer än flytta in i den här lägenheten innan vi ska flytta igen, men känns det rätt så gör det :)

Nu ska jag springa iväg! Så önska mig lycka till!
Hoppas ni där ute mår lika bra som jag gör just nu. Allt börjar verkligen falla på plats.

Älska älska älskaaa Livet!

Ciao!

Spänning på hög nivå!

Magen bara växer och växer!

Har känt mig tvär lugn och inte ett dugg osäker inför att bli mamma. Men tankarna och funderingarna är ikapp en nu. Kommer jag bli en bra mamma? Det är någonting jag frågar mig själv hela tiden. Och jag hoppas verkligen att jag blir det. Jag tänker göra allt för att vara mitt bästa jag. Frågan och förhoppningen är bara att det ska räcka till.

Jag har dock väldans tur. För Rickard, min sambo och andra halva, kommer vara världens bästa pappa. Och han kompletterar allt jag själv brister i. Har sett hur han är i närheten av sin Gudson Anton och min systerson Nikola, och de tyr sig verkligen till honom. Och han bemöter dom på ett sånt bra sätt. Stöttar, uppmuntrar och hänger med i både lek och prat. Jag avundas honom, för jag själv har alltid tyckt att barn är svåra, men jag försöker. Det handlar kanske mest om att bevara barnet man har i sig själv.. Har i och för sig känt att jag kommit min systerson väldigt nära och att han även trivs med mig. Att han har kul ihop med mig. Det känns så himla bra. Älskar den lilla parveln! <3

Jusste, vi var ju på amnings och förlossningsinformation på handens mödravård här om dagen. Det var riktigt intressant. Kände att jag fick all den information jag kunde tänkas behöva, även om det är bra lång tid kvar tills både förlossningen och amningen äger rum. Nu får man lite tid till att smälta informationen och 'öva' på det som går innan det är dags. Kanske även komma ikapp lite med tankarna kring det hela. Läskigt läskigt läskigt!

Tog en ny bild idag.. v29+3. Dvs 10v kvar tills beräknat födelsedatum! Så större kommer den att bli! Typ dubbelt om min barnmorska får bestämma. Hehe.


Nu börjar jag få ont i ryggen igen. Får alltid det så fort jag sätter mig vid datorn, därav att jag är sämst på att uppdatera den här bloggen. Men så fort ryggen känns okej tar jag mig tiden till att sitta här.

Ciao!

2012 - Berg&Dalbana!

Var ungefär ett år sedan jag bloggade. Inte haft någon inspiration till att skriva, kanske på grund av de stora förändringarna som sker just nu. Har lagt all tid på att förbereda här hemma.

I september fick jag reda på att jag var gravid. Det kom som en chock för både mig, Rickard och folk i vår omgivning. Men efter mycket tänk, diskussioner och funderingar bestämde vi oss för att fullfölja graviditeten och jag är nu i v28+5. Dvs 11 veckor kvar tills beräknat födelsedatum :) Den 12 Maj. Vi har varit på ultraljud och kontroller hos barnmorska och allt ser bra ut, bortsett från att jag har järnbrist. Men det är förhoppningsvis bättre nu efter att jag fått järntabletter. Bebisen sparkar ständigt och problemen har börjat med ländryggen och mitt bäcken, fast det har börjat kännas lite bättre, eller så har jag helt enkelt vant mig vid smärtan. Vågar inte riktigt äta mediciner för smärtan heller, även om de rekommenderar Alvedon (och endast Alvedon!), för jag gillar det inte. Tanken på att jag stoppar i mig preparat som går direkt till bebisen, som jag skulle kunna klara mig utan.. Ja, jag lever hellre med smärtan och sparar Alvedonen till förlossningen ;)
Viktmässigt så tror jag att jag ligger ganska bra till. Inte lagt på mig något speciellt förutom magen och lite på 'kärlekshandtagen' än så länge! Väger 57,4 kilo, vägde ca 50-51 när jag fick reda på att jag var gravid. Så frågan är ju va kilona sitter.

Imorgon är det dags för förlossningskurs, vad det nu betyder. Ska bli intressant.

Här kommer lite bilder som tagits under graviditeten!

Bilder på bebisen från Ultraljudet i V20 :) Vi tog inte reda på om det var en flicka eller pojke, vi väntar och ser tills födseln! Spännande!






V24+6. Tror det börjar bli lite trångt där inne nu, för sparkarna har inte samma kraft, däremot så har trycket mot alla mina organ ökat ganska kraftigt och det är numera ständigt tryck mot kissblåsan, så inge spring på stan utan blöja för min del ;p




















V21+2. Det var nog den mest vilda perioden, och med det menar jag att den sparkade konstant och lyckades lokalisera min kissblåsa!















Inte helt hundra på exakt vilken vecka jag var i när den här bilden togs och jag är på tok för trött för att ta reda på det.. Det var i alla fall den 8/1 2012, och det var i början när magen precis börjat få fart!










Nu är jag lite tröttis och ryggen börjar värka av allt stillasittande här i datorstolen. Rickard jobbar kväll, men slutar om en kvart, så är snart hemma. Tråkigt att vara ensam här hemma. Men är för trött i kroppen och huvudet för att orka vara speciellt social och umgås just nu. Kanske inte så hälsosamt att sitta ensam hemma för mycket, men det är ganska skönt att bara lyssna på musik ibland. Fokusera på sig själv och bebisen endast.

Nu är det dags att avrunda innan jag tråkar ihjäl er, och mig själv för den delen.

Godnatt!

Farväl 2010, Välkommet 2011!

Året som har gått har jag lärt mig mycket om mig själv. Stunderna jag har gått igenom har gjort mig starkare, mer självständig och mer medveten om min tillvaro. Krossade hjärtan, splittrade drömmar och känslomässigt instabila människor. Vänner som kommit och gått. Allt har lett mig in på en väg som stärkt mitt eget medvetande. Jag har även träffar människor, gamla som nya, som visat mig hur riktig vänskap ska vara, och även en person som visat mig hur Äkta kärlek är, Rickard. Ni har öppnat upp mina ögon, rivit ner mina barriärer och hjälpt mig att komma fram till vad jag vill och inte vill med mitt liv.

Jag tog ett steg för att prova på någonting nytt, som jag just då hoppades skulle leda mig till en ny framtid, Möbelsnickarskolan, men insåg tyvärr då att det inte riktigt är min grej. Gick vidare till att börja arbeta.

Men det största som hänt mig det här året, som har satt som störst spår i mig, måste jag faktiskt erkänna att det är Dagab. De underbara människorna man lärde känna där och de man tagit med dig därifrån. Där träffade jag även min Kärlek.

Rickard. Jag vet inte ens var jag ska börja. Det finns bara 1 mening som kommer upp i mitt huvud varje gång jag tänker på dig. 'Fan va jag älskar den killen' .. Har aldrig träffat någon som får mig att känna mig så tillfreds med mig själv som du gör. Du har funnits där på alla sätt för mig, lyssnat som ingen annan gjort förut. Du får mig att le och skratta i alla stunder, sorgliga som livliga. Med dig vid min sida är allting möjligt. Inga hinder i världen kan stoppa mig när du står vid min sida. Jag älskar Dig, av hela mitt hjärta. Även om det bara varit du och jag i 3 månader, snart 4, så känns det som att jag på sätt och vis känt dig hela mitt liv. Och det är verkligen som alla säger. När man minst anar det träffar man någon. Och jag är världens lyckligaste tjej, som fick dig att bli denna någon. Min nummer ett.

Jag vet att man alltid säger att de kommande året kommer bli det bästa. Men jag har aldrig känt det, har alltid bara hoppats på det. Den här gången känner jag att det kommer bli ett bättre år..
Och det är tack vare Dig.




Gott nytt 2011!

TulliTullan

Det finns delar av mitt liv som ingen vet någonting om. Som jag aldrig talar högt om och många inre tankar som jag aldrig låter lämna mig. Mycket känslor och mycket ångest som jag aldrig pratar med någon om ...

Förutom Dig Tullan. Du är den som jag öppnar mig för, totalt, på alla sätt. Det finns ingen som förstår mig på det sätt som du gör. Precis som du skrev så är det så att trots att vi pratar sällan, så känns 1 år som en dag när vi väl pratar igen.

Du är Den som alltid finns där, även när du Inte är där..